Stress?!

Jag har börjat få liite problem med den där stressen..
Eller ja. Börjat och börjat....
Det har väl suttit i ett tag. 
För ett år sedan höll jag på att gå in i väggen pga en kollega som var psykiskt påfrestande. Hon var jättego och trevlig på många sätt och vis, men så sjukt påfrestande. Jag och min 3e kollega fick ta största delen av ansvaret. Till saken hör att jag hade ansvar för en pojke med CP-skada och svårbemästrad epilepsi (i detta fallet flertalet anfall om dagen). Jag hade en tyst förväntan av den här kollegan om at jag skulle göra så mycket och hinna med så mycket med pojken. Om jag inte aktiverade honom non stop så var det pikar, blickar eller suckar, om jag ingte strechade eller hade ortroser på jämt eller om jag valde att inte försöka få i honom mer mat, utan tog till sonden så var det likadant. 
Till slut blev det för mycket och jag fick prata med chefen. Jag fick ur mig all den negativa känslan och ångesten av att behöva gå till jobbet. Hon bokade strax därefter in ett möte med oss alla 3 tillsammans och när jag ännu en gång berättade om hur jag kände det och ångesten, så fick jag bara tillbaka att hon kände samma sak! Och att hon var på väg att sjukskriva sig och det var synd om henne och yada, yada, yada.. 
Tyvärr återhämtade jag mig inte ifrån det...

Så nu, när jag börjat om med nya kollegor, så visar det sg att jag har en ny knasig kollega som inte gör mer än nödvändigt. Hen har tagit över min pojk och jag har ju sett hur han har rasat! I princip ingen kontakt med de andra barnen, aldrig ute, står i samlingen och går ifrån mitt i maten...
Detta har gjort att allting har eskalerat...
 
Nu sitter jag här. Får tacka nej till grejer jag egentligen vill göra, för att jag inte orkar eller för att jag vet att det kommer att stressa ihjäl mig. 
Kollade i helgen på scoutläger på Island! Skitskoj! Men jag kan inte anmäla mig till stafen, för det blir för mycket...
 
* Jag sover dåligt.. Somnar inte förrän sent. Vaknar jag under natten är det inte lönt att lägga mig igen...
* Jag är trött jämt! Även om jag fått en bra natts sömn, så är jag ändå helt slut dan efter. Och inte hjälper det att lägga mig! En dag var jag så trött att jag la mig innan 21. Somnade lik förbannat inte förrän efter 23.. Fast det är ännu värre att jag inte orkar leka eller engagera barnen. De har fått klara sig mycket själv den sista tiden...
* Jag kommer inte ihåg! Jag får skriva upp på en lapp vad det är jag ska göra. Jag minns inte ens vad det var jag var på väg och skulle hämta.
* Koncentrationssvårigheter... Jag kan inte hålla fokus på en sak! 
* Jag blir stressan av minsta lilla- tex att dammsuga. Det var riktigt jävla tufft! Jag är helt psykiskt slut i huvudet.. Orkar inte ens lämna stolen för att förflytta mig till soffan...
* Oro- Jag vet att det är något jag ska göra, men minns inte vad och då går jag runt och är orolig..
* Jag har svårt för enkel tankeverksamhet. Hur mycket pengar ska du ha tillbaka om det kostar 25:- och du ger mig 100:-? 
* Yrsel! Jag går runt och är full jämt! Eller bakis... Ögonen hänger inte med resten av huvudet. Skulle ta av mig strumporna häromdagen och trillade! Jag kunde inte hålla balansen för ett par strumpor!
* Som pricken över i:et, så har jag haft nån mysko mens-skit.. "Lite, mera, eller va fan, vi tar lite igen. Eller nej! Vi tar en brun gegga! Skit i det, ta lite mer bloood! Luuuurad!" Inte kul nu efter nästan 2 veckor...
 
Nu kommer nästa stora grej- scoutlägret! 
Nästa vecka är det scoutläger och det krävs fruktansvärt mycket energi. Det är värsta eldprovet. Jag har försökt hålla det på en någoorlunda lugn nivå, men jag vet ändå att det kommer bli tufft...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0