3 år bara?

Med ett jävla BRAK åkte hyllan i golvet.
Ett jack i parketten och ett arg pappa..
En ledsen dotter i ena delen av rummet och en förvånad son som sa "ojojoj"..
Mamman fick gå mellan barnen. 
"Varför är du ledsen, det var inte ditt fel."
"Joel.. Det där var fel..!" 
"Ella, sluta gråta nu."

Efter att hyllan kommit upp igen och alla saker kommit på plats, lugnade pappan ner sig.
Sonen lekte med spargrisarna som stått i hyllan och dottern grät ännu mer, för hon ville inte få ont i tårna...
 
Då såg vi den...
Vår tårttopp!
Den som stått högt upp i nästan 2,5 år... Den låg på golvet... I 3 delar...
 
Det är ett tecken!
Vårt äktenskap kommer bara hålla i 3 år!
Bara ett halvår kvar.. Vi får göra det bästa av vårt sista halvår=)

"De första 5 åren är de jobbigaste" sa svärmor.
Vaddå de 5 första åren!
Vi har ju varit ihop i 8 år redan! 
Tror jag... Haha! 
Men om vi redan klarat 8 år, varför inte 5 år till?

Skillanden på att vara gift och att vara sambor är ju inte så många...
 
1. Vi delar efternamn. 
    Jag måste alltså stå för allt pinsamt som han gör. Precis som om vi vore syskon, så får jag förklara hur han menar och vad han gör. Fast jag inte fattar det själv alltid!
 
2. Det är mycket dyrare!
    En make kostar mycket pengar! T.ex. så måste jag finansiera alla hans dumheter. Som quiz på Harrys. Visste ni att det kostar att vara med på quizet?! Inte för att det kostat mig några större summor...
 
3. Måste hålla tillbaka honom..
    Hade jag släppt honom fri på tex. Jula, så hade han kommit hem med fler spännband och lite skiftnyklar. Nu ligger det på MITT ansvar att stoppa honom. "Vad ska du ha spännbanden till?"
 
4. Vi måste jämt tycka samma.. 
    Vi är ju trots allt gifta!
 
Kan nog komma på fler med inte just nu...
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0