Julmarknad

Vet att jag inte skulle skriva massor om barnen, men jag måste bara dela med mig av denna fantastiska händelse!
Vi hade julmarknad med scouterna och det såldes olika saker, bla. lotterier, handelsbod, chokladhjul osv.
Ella spelade på chokladhjulet och vann en högsta-vinst, vilket var 2 påsar chokladbollar.
När hon berättar detta för mig säger hon helt extalerad att "jag vann på nr.3! 2 chokladbollarpåsar! E fick den ena..." 
Min goa, mysiga, fantastiska tjej! Ger bort halva sin vinst till sin kusin! Det är en otroligt bra egenskap att vara så generös och jag var inte långt från tårarna när hon berättade detta!
 
Självklart köpte vi några lotter i leksakslotteriet.
När det sen var dags för dragning, så ser Ella hur kusinen vinner vinst, på vinst, på vinst. För var vinst blir hon mer och mer nedstämd.
3st av 9st vann han och inte för att hon gnällde, men det syntes att hon blev nedstämd. Helt plötsligt kommer hon gråtandes och säger att "jag får inte leka med E´s mucklor!"
Det är ju hans vinst och han måste få bestämma över dem själv, försöker jag förklara. Det kan ju vara så att hon får leka med mucklorna när vi hälsar på dem nästa gång, men det är svårt att nå fram till en ledsen 3,5-åring...
Jag tar med henne in i rummet där det är uppsatt vilka lotter som vunnit för att kolla våra 3 stackars lotter.
Ella superledsen..
Första lotten- nit..
Andra lotten- vinst!

Vi lyckades vinna första pris! En jättenalle i form av en apa. 
Ella blev jätteglad och helt plötsligt betydde de där mucklorna ingenting! 
 
Men helt plötsligt när jag frågar henne om vems apan är, så svarar hon att 
"Den ska Joel få av mig!"
 
Är hon inte bara för go?!
Först halva chokladvinsten till kusinen och sen ger hon sin bror apan on varit så glad över att hon vann!
Fantastiska lilla människa!
 

Pepparkakshus?

Jag sitter i skiten...
Jag har äntligen kommit fram till att jag vill göra ett pepparkakshus. Vi har ju ett litet sött hus som håller från år till år, men jag har hittat en söt liten kyrka att göra i pepparkaksdeg.
       
 
 
Eftersom det blir en hel del ledigt till jul, så hade jag haft tid!

MEN!
 
Efter en trevlig julmarknad med högt tempo och mycket folk, så var visar det sig att Samuel har lyckats köpa en lott till ett papparkakshus-lotteri. Vinnaren var "B".
Joel sitter bland de budande gästerna och säger "pappas". Och mycket riktigt!
Samuel hade köpt lotten "B"... 
Och vunnit ett pepparkakshus...
Eller ja...
Ett pepparkaksruckel...
Jag är hemskt ledsen om någon som var delaktig läser detta... eller vänta!
DET ÄR JAG INTE!
Det var det FULASTE, hemskaste, groteskaste hus jag NÅGONSIN sett!
Jag försökte ge bort det flera gånger, har sagt till barnen att vi nog kan kasta det i golvet och äta direkt därifrån, men ångrat mig strax därefter, för JAG VET INTE OM DE TVÄTTAT HÄNDERNA!!
Alla vet vi väl hur tonårspojkar kissar...
Just det...
 
Huset hade varit jättefint om det varit gjort av ett gäng 2-,3-åringar, men DET ÄR DET INTE!
Det är ungdomar som går i högstadiet..
HÖGSTADIET!!!
 
Fy fan...
      
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Julbak?

Med största sannolikhet julSTÖK!
Julmarknad i helgen och jag har ju givetvis fått för mig att jag ska göra HUR MYCKET SOM HELST!
Massa godis, förkläden, kladdkakor och så vidare och så vidare...
Tyvärr har jag ju då insett att veckan har "bara" 7 dagar och varje dygn "bara" har 24h. Sen måste jag ju sova med! Detta överskattade nöje...
 
Nu när jag väl fått tummen ur röven, så har jag ändå lyckats få till:
* 3 kladdkakor
* hallonkola med turkisk peppar
* saffranskola med kokos
* 1 barnförkläde
 
Jag har dock INTE fått till:
* 1 vuxenförkläde
* 1 barnfökläde med tryckknappar
* knäck med chokladsmak
* apelsinkola
* lakritskola med citron
* klubbor med chokladkola
* mjuk chokladkola med turkisk peppar
* chokladdoppad vaniljkola
 
På lördag morgon gör jag och Ella marshmallowsklubbor
Det blir en del endå!

Nackdelen med allt detta är en endaste liten detalj;
DISKEN!
 
Jag hatar att diska...
och städa...
och plocka undan...
 
Fatta att det blir ett liiitet problem när jag faktiskt bor med en perfektionist..
Han har väldigt svårt för kaos och oordning.
 
Jobbigt för honom att han är gift med mig, som i princip heter kaos och oordning i mellannamn!
 
 
 
 

3 år bara?

Med ett jävla BRAK åkte hyllan i golvet.
Ett jack i parketten och ett arg pappa..
En ledsen dotter i ena delen av rummet och en förvånad son som sa "ojojoj"..
Mamman fick gå mellan barnen. 
"Varför är du ledsen, det var inte ditt fel."
"Joel.. Det där var fel..!" 
"Ella, sluta gråta nu."

Efter att hyllan kommit upp igen och alla saker kommit på plats, lugnade pappan ner sig.
Sonen lekte med spargrisarna som stått i hyllan och dottern grät ännu mer, för hon ville inte få ont i tårna...
 
Då såg vi den...
Vår tårttopp!
Den som stått högt upp i nästan 2,5 år... Den låg på golvet... I 3 delar...
 
Det är ett tecken!
Vårt äktenskap kommer bara hålla i 3 år!
Bara ett halvår kvar.. Vi får göra det bästa av vårt sista halvår=)

"De första 5 åren är de jobbigaste" sa svärmor.
Vaddå de 5 första åren!
Vi har ju varit ihop i 8 år redan! 
Tror jag... Haha! 
Men om vi redan klarat 8 år, varför inte 5 år till?

Skillanden på att vara gift och att vara sambor är ju inte så många...
 
1. Vi delar efternamn. 
    Jag måste alltså stå för allt pinsamt som han gör. Precis som om vi vore syskon, så får jag förklara hur han menar och vad han gör. Fast jag inte fattar det själv alltid!
 
2. Det är mycket dyrare!
    En make kostar mycket pengar! T.ex. så måste jag finansiera alla hans dumheter. Som quiz på Harrys. Visste ni att det kostar att vara med på quizet?! Inte för att det kostat mig några större summor...
 
3. Måste hålla tillbaka honom..
    Hade jag släppt honom fri på tex. Jula, så hade han kommit hem med fler spännband och lite skiftnyklar. Nu ligger det på MITT ansvar att stoppa honom. "Vad ska du ha spännbanden till?"
 
4. Vi måste jämt tycka samma.. 
    Vi är ju trots allt gifta!
 
Kan nog komma på fler med inte just nu...
 

Ta upp det igen kanske...

Tänkte att jag kanske skulle ta upp det där med bloggandet igen..
Kanske kommer jag ha tid att sätta mig framför datorn en stund var kväll..
Kanske...!
Jag ska försöka att inte skriva så sjukt mycket om mina två monsterbarn, men det är ju inte precis så att jag kan adoptera bort dem... 
De finns ju överallt och gör sig påminda hela tiden.
Fast de är ju allt bra skojsiga ibland=)
 
En nisch?
Jag kanske ska försöka hitta min grej att skriva om...
Inte kläder, shopping, bakning, etc, etc...
Men OM jag hittar rätt nisch, något som ingen annan lyckats skriva om, och OM jag lyckas få flera tusen läsare som följer mig, då kanske jag får vara med i Paradise Hotel nästa år!
För erkänn- jag är precis vad de behöver!
En gift, då 31-årig, 2-barnsmamma med degmage och hängtuttar men utan några större hämningar!
Jag tål inte alkohol nått speciellt, men inbillar mig iaf att jag blir jävligt rolig efter ett par glas vin.
Dansa på bordet hade jag inte tvekat på, fast underhållningen hade ju varit total, när det visar sig att bordet inte håller för alla kilona, utan både jag och den andre stackaren jag dansar med, trillar ner i ett virrvarr av bordsben. Givetvis vrickar jag foten på det och gnäller resten av kvällen att jag har ont i foten. 
Troligtvis somnar jag på nått konstigt ställe och undrar dan efter "hur fan kom jag hit?". Största sannolikhet vaknar jag på någons toalett, för det var där jag satt när jag somnade.. 
Ont i häcken masar jag mig till första bästa säng och kravlar mig upp. Och det är där- i badkaret- som man hittar mig dan efter..


Eller så hade jag bara blivit nån moralmorsa....
" Akta bordet, så att det inte går sänder!"
" Ska du verkligen bada efter 5 öl?"
" Jag tycker att vi alla smöjer in oss nu!"
" Hoppa inte där! Du bryter snart ett ben eller nått!"
" Ha nu inte sex med första bästa kille/tjej som kommer in!"
 
 
Nä, vi kanske ska lämna Paradise Hotel till de som vill pippa i TV, skämma ut sig eller hoppas på en snabb skjuts i karriären. Vilken den än må vara...

RSS 2.0