Skitdag

Hade ingen bra dag alls...
Jobbet i sig var väl inga problem...
Problem låg för och efter..
På väg till bilen välte hela vagnen med alla 70 kg utrustning på...
Att det sen regnade och klockan  var typ 7 på morgon gjorde det ju inte bättre..

Fick fota i en gympasal med ganska gott om tid. Bra elever och inget jätteproblem.

På väg ut i bilen efter jobbet; saker trillar av vagnen, har regnat...
Kör hem...
Vet att jag har folk hemma som väntar.
Ska bara svänga inom och ändra en läkartid..

Det bli inte bara...
Efter att ha sagt att jag inte kan på fredag kl 13.30 för att jag jobbar på Orust hela dagen,
ifrågasatte de om jag inte kunde gå ifrån..
Då behöver jag vara "ifrån" 2 timmar..
Skulle inte tro det, va..
Nej, det går ju inte...

De kunde ge mig en tid med Carin, men jag är inte så nöjd med henne..

"Vi har tid 8.30, 9.30 eller 10.30"
"Jag kan inte på förmiddagar.."
"Hur hade du tänkt att du skulle klara det här?!"
"Jag kan inte på förmiddagar, för jag jobbar och börjar oftast 8.00.. Jag har jättesvårt att ta ledigt på förmiddagarna, men eftermiddagarna kan jag alltid lösa genom att ringa kontoret och säga att jag inte kan just denna eftermiddag, för att jag ska på läkarbesök..!"


Jag fick tid på tisdag 15.30 ist...

HA!!!

Väl på väg hem, så kom självklart tåget... Dags att stanna och vänta.. Folk hemma...
Hemma, parkera, packa vagnen, välta i första kurvan...
Fuck..
Låter grejerna ligga kvar, tar in en del i källaren..
Kommer ner och vagnfanskapet fastnar i en hörna och välter!!
Irriterad, kissnödig, hungrig och arg stormar jag upp i lägenheten och räcker över sakerna till Samuel.
Pinkar, (smäller lite i dörren),
går vägen om vardagsrummet,
in i köket,
ber Samuel ge mig ett par minuter att lugna ner mig,
tar fram knäckebröd och ost,
smäller igen skafferidörren (som har dämpning) så den smäller!
Anledningen till att jag slog igen just den dörren ärför att vi har dämpning så det inte ska smälla!!!

Samuel komme rin och bara håller om mig och jag kan berätta om vilken skitdag det varit.
Speciellt om "hur jag skulle klara det"..

Sen tog det inte många minuter innan jag kunde lugna nerverna...
Mina stackars gäster fick ta det som det var...

Suck...
Tur att jag har Samuel som är så förstående..!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0