telefon...


1. Ta fram din mobil.
2. Gå till inkorgen!
3. Svara på frågorna genom att skriva första meningen i sms:en
4. Fråga 1 - första meningen i första sms:et
5. Fråga 2 - första meningen i andra sms:et, o.s.v



1. Vad skulle du säga om din partner var otrogen ?

Jag kommer inte på midsommar


2. Vad säger du alltid till din bästa kompis ?

Det låter bra det.


3. Vad är det första du säger när din kompis blivit påkörd av en buss ?

Det stämmer bra det.


4. Vad är det värsta du skulle kunna säga åt din fiende ?

Gomorron sötnos.


5. Vad skulle du skrika om du vann en miljon ?

Tjenare alla, här kommer ett mass-sms!


6. Vilka ord skulle du säga till gud om du träffade honom ?

Jag har semester nu, så e jag hemma kan jag när som.


7. Vad vill du höra mest av allt ?

Mass-sms


8. Vad kommer bli dina sista ord i livet ?

Tack för ditt intresse, men jag har fått tag i en tjej nu.


9. Vad säger du till en nära vän som fått en dödlig sjukdom ?

Det låter bra.



Tyckte att denna var lite skoj!

knyckt från Madde

En ovanligt osvensk måndag...

Hur kan det komma sig att man ibland blir helt tom i bollen?

Måndagen var en helt underbar dag!
Det kändes som om det inte fanns någon som var så glad som jag.
Tisdagen gick fort undan och jag var snudd på lik glad.
Det smittar av sig..
Glädjen...
Jag var glad på tisdagen för att jag varit så glad på måndagen...

Men det får man inte vara..
Det är inte svenskt..


Att vara glad på en fredag är helt okej, men att vara överdrivet glad en måndag...
Ajabaja...
Inte särskilt svenskt, va..?
Måndagar ska vara tråkiga och en enda väntan fredagen..
En måndag ska vara en transportsträcka...
Klarar du måndagen är det bara 4 dagar kvar till det blir helg igen!

Woho...


Men vad händer om jag inte klarar måndagen då?
Får jag göra om den?
Kommer jag att stanna på måndag tills dess att jag klarar det?
Eller jag får kanske inte ha någon helg?!

Då måste jag säga att jag inte klarade måndagen...
Jag gjorde något så osvenskt..
Jag var glad och positiv en måndag.


Skäms på mig...




Frieriet


Begravning

Jag gillar verkligen inte begravningar.

Inte bara det att man ska ta ett sista farväl av någon som stått en någorlunda nära, utan även allt som kommer därtill..
Att man sitter och snörvlar och gråter är det ingen som lägger märke till.
Man utmärker sig inte om man fäller en tår.
Nej, men om man som jag, tar bilder, inkräktar man på det mest personliga plan man kan; andras känslor..

Jag hade blivit ombedd, från änkan i fråga, att ta bilder från begravningen.


Jajamen!
Fixar jag!



Aldrig att jag hade kunnat ana hur jobbigt det skulle bli.
Jag hade inte mage att gå fram och ta bilder framifrån.
Inte ens när jag stod längst fram hade jag mage att knäppa bilder..

Många ryggar blev det, men även en hel del på de som satt utomhus,
de som satt i trappan och de som satt i köket.

Det var framtaget stolar till 150 personer.
Vi satt i trappan upp till andra våningen, stod i hallen och ett 50-tal stod utanför ett av fönstrena.
Det var verkligen fullsatt i kyrkan...

Jag, som sprang både inne och ute, kände inte av värmen på samma sätt som de som satt still gjorde.
Skönt att få komma ifrån ibland med...

Men det värsta var dock när frun och barnen skulle gå fram till kistan och lägga handblommorna..
Det sved till i själen att ta bilder på dem då.
Det enda jag kunde trösta mig med var att Maria ville ha bilder från allt...




RSS 2.0